Brandförsäkringsverket sålde sin första allframtidsförsäkring till Almby kyrka i Örebro år i oktober 1782. För en tidsbestämd avgift skulle fastigheten vara försäkrad för all framtid. I praktiken visade sig denna lösning inte helt optimal.
Brandförsäkringsverkets huvudsakliga produkt har genom alla tider – ända sedan starten 1782 – varit ”allframtidsförsäkring för brandskada för byggnad”. Syftet med försäkringen var att tillhandahålla en försäkring som skulle gälla för all framtid, för i första hand offentlig egendom som till exempel tingshus, skolor, kyrkor och prästgårdar. Brandförsäkringsverket försäkrade också större lantegendomar och företag, såsom gruvor, järnbruk, trankokerier och brännerier. Försäkringen följde med fastigheten vid en eventuell försäljning. På så sätt går det att följa en fastighets historia – genom omvärderingar då fastigheterna byggts till eller förändrats på annat sätt.
Försäkringspremien skulle betalas in med ett i förväg bestämt antal terminer eller via en engångsbetalning. När betalningen var erlagd gällde försäkringen för all framtid. Enligt de första försäkringsvillkoren skulle premien betalas in under tre år. Någon ytterligare premie krävdes inte för att försäkringen skulle gälla. Men det var ett optimistiskt antagande. Det visade sig snart att betalningsperioden behövde förlängas. Redan 1788 förlängdes perioden till tolv år, och i mitten av 1800-talet fastställdes betalningstiden till 24 år. Sedan dess har principerna för allframtidsförsäkringen i stort sett inte förändrats.
Den sista nyteckningen av allframtidsförsäkring skedde under 1950-talet, då denna typ av försäkring fick allt större konkurrens av andra försäkringsprodukter. Befintliga försäkringar, som till exempel Almby kyrkas, var emellertid gällande ända fram till Brandförsäkringsverkets avveckling 2009.
Inflation och penningvärdesförändring innebar så småningom att de ursprungliga försäkringsbeloppen inte motsvarade de försäkrade byggnadernas värde. Brandförsäkringsverkets riskåtagande var vid avvecklingen bara mellan 10 och 15 procent av fastighetens värde. Det innebar att fastighetsägarna var tvungna att teckna kompletterande försäkringar hos andra försäkringsbolag. I teorin skulle detta också innebära en rabatt för fastighetsägaren hos det kompletterande försäkringsbolaget. Men dagens it-system är inte byggda för sådana konstruktioner, så rabatten uteblev ofta.
Detta förhållande innebar att Brandförsäkringsverket 2008 ansåg att försäkringsformen blivit omodern. Följden blev att verksamheten avvecklades. Idag återfinns allframtidsförsäkringar bara hos Brandkontoret.
