Ett modernare Brandverk

I slutet av 1800-talet inleds en ny era för Brandförsäkringsverket med en ny organisation. Även i mitten av 1950-talet sker ett epokskifte efter att bolaget upplevt en nedgångstid. Men så småningom springer tiden ändå ifrån Brandförsäkringsverket.

Åren mellan 1828 och 1888 brukar betraktas som en nedgångsperiod för Brandförsäkringsverket. Men en ny organisation fick fart på verksamheten. En verkställande direktör tillsattes: Edward Rosenlind. Tillsammans med verkets nya ordförande Curt Gustaf av Ugglas moderniserades bolaget så att det kunde fungera på en konkurrensutsatt marknad. Organisationsförändringarna bar frukt. År 1896 kunde Brandförsäkringsverket för första gången betala ut återbäring till delägarna.

Under 1920-talet moderniserades Brandförsäkringsverket ytterligare, bland annat tack vare lagen om försäkringsavtal från 1927. Men under 1930-talet upphörde emellertid Brandförsäkringsverkets glansperiod. Det svenska försäkringsväsendet utvecklades starkt med bland annat nya försäkringsformer och högre premieavgifter, men den utvecklingen gick Brandförsäkringsverket förbi. Vd-bytet 1950 innebar dock ett nytt epokskifte. Brandförsäkringsverket utvidgade sitt erbjudande till att även omfatta försäkring av lös egendom och skog, och började 1951 att erbjuda återförsäkring. Denna typ av försäkring lades två år senare över i ett separat bolag – Återförsäkringsaktiebolaget Stockholm, även kallat Stockholm Re.

I mitten av 1950-talet inledde Brandförsäkringsverket och försäkringsbolaget Bore ett samarbete. Men det föll inte väl ut. Åtta år senare, 1963, gick parterna skilda vägar.

Stockholm Re utvecklades i rask takt under 1950- och 60-talet, och premieinkomsterna steg kraftigt. Trots detta föredrog Brandförsäkringsverket att renodla verksamheten. Stockholm Re avyttrades vid årsskiftet 1983/84 till Länsförsäkringar i en lysande affär – köpeskillingen slutade på 75 miljoner kronor.

Dramatik på stämma och fullmäktige

Under 1960-talet fusionerades en rad försäkringsbolag i Sverige. Små företag hade inte längre någon chans i den allt hårdare konkurrensen. Även styrelsen för Brandförsäkringsverket hade kommit fram till den analysen, och presenterade ett förslag till bolagsstämman om fusion med Städernas bolag. Men stämman ville annorlunda och någon fusion kom inte till stånd.

På 1980-talet utspelade sig också stor dramatik i fullmäktige – där ett antal organisationer spelade en central roll. Under kuppartade former hade fullmäktige att ta ställning till om Brandförsäkringsverket skulle tas över av Länsförsäkringar eller fortsätta att verka som ett självständigt bolag. En av ledamöterna gick sin egen väg, emot sin organisations (LRF) linje och röstade nej till förslaget. Tack vare hans röst överlevde Brandförsäkringsverket.

Den sista allframtidsförsäkringen tecknades av Brandförsäkringsverket på 1950-talet. Det innebar att Brandförsäkringsverkets huvudsakliga uppgift utvecklades till att förvalta det kapital som byggts upp. Och det lyckades bolaget framgångsrikt med. År 1982 uppgick tillgångarna till 226 miljoner kronor, men 23 år senare hade kapitalet växt till över en miljard kronor. Vid avvecklingen hade förmögenheten ökat till 1,4 miljarder kronor. Kapitalet var placerat i fastigheter, räntebärande papper och aktier.